Utlandssvenskarna blir allt fler

I Sverige var hon helt ensam sedan hennes man och vänner hade gått bort. I Thailand njuter hon av livet och har till och med en egen blogg.
– Än en gång säger jag: vänta inte med beslutet, gör det nu!
Läs mer

Tidigare publicerat:
Svenskarna emigrerar
Svenskarna har börjat intressera sig för att köpa semesterbostad utomlands igen efter en svacka på grund av finanskrisen 2008–2009.

51.000 svenskar valde till och med att bosätta sig permanent utomlands under 2011. Det är den högsta siffran hittills, högre än när utvandringen från Sverige var som intensivast i slutet av 1800-talet, enligt en rapport från Statistiska centralbyrån. Läs mer

Tidigare publicerat:
Antalet svenskar i utlandet närmar sig en halv miljon. Regeringen måste ta sig en funderare över varför människor flyttar. Att ersätta dessa med bönder från Afrikas horn ger inte tillväxt – det är snarare tvärtom. Det bara ökar farten i förfallet.

Jan Kallberg Globaliseringen är inte bara ryamattor från Pakistan och kinesiska julgranskulor. Det är också en öppnare marknad för människor att flytta mellan länder och söka sin lycka på platser som de anser bäst passar dem.

I Sverige talar vi om mass-emigration när vi menar de 1,2 miljoner medborgare som lämnade landet 1840–1930 för Nordamerika, men ingen tänker på att de senaste tjugo åren har över 400 000 svenskar bosatt sig utomlands.

Det är betydligt högre emigration räknat per decennium än “Amerikautvandringen” för hundra år sedan.

Om Amerikautvandringen har tolkats som ett underkännande av vad det svenska samhället hade att erbjuda så är det svårt att tolka dagens emigration annorlunda.

Man tror att det utländska samhället erbjuder mer – oavsett om det är erfarenheter, möjligheter eller livskvalité som avses.

De senaste tio årens svenska utvandring måste tas som en varningsklocka av regeringen, att något inte fungerar i Sverige – att akademiker inte får lön för sin prestation, att folk som inte är förmögna känner att lönearbete inte lönar sig i folkhemmets hägn och att samhället saknar gynnsamma förutsättningar. Problemet i dag är att Sverige inte bara kan göra det med ord – eftersom utlandet i dag är tillgängligt.

Med internet kan vi söka jobb i London och Toronto, vi kan beräkna vad vi får behålla efter skatt i mängder av länder utan att ens lämna skrivbordet. Och vi kan med enkla nedslag få fram statistik på allt från antalet soldagar till boendekostnader. Det är mycket lätt för människor att jämföra levnadsförhållandena på olika platser. Man kan diskutera och fråga, gå med i olika forum för utlandsboende och få ett mycket bra underlag att väga fördelar och nackdelar mellan olika bosättningar – inrikes och utrikes.

Det samma drabbar även USA eftersom man tidigare kunde räkna med att de utländska doktorander som doktorerade i USA stannade kvar efter att amerikanerna med stipendium betalat deras utbildning. I dag återvänder många av dem till Asien och Mellersta Östern. De känner att de har större möjligheter där. Det nya med den här mobiliteten är storskaligheten. Folk har flyttat i många hundra år men det har oftast varit ett flyttlass, och sedan har man blivit kvar där man hamnade. I dag är det alltfler som shoppar runt bland de olika alternativen.

Förut var det multinationella företag som flyttade av ekonomiska skäl, nu är det enskilda människor, och de kan flytta fram och åter efter vad de vill och känner är mest fördelaktigt. Problemet är svårt att överblicka men det finns inte längre en koppling mellan att staten utbildar och att de utbildade sedan stannar kvar i Sverige som produktiva medborgare när de lika gärna flytta. När nivån nu börjar närma sig en halv miljon svenskar i utlandet måste regeringen ta sig en funderare över varför människor flyttar.

Det kan vara så enkelt som att den svenska modellen med skyhöga löneskatter i dag inte längre är försvarbar och att yngre människor som bara har sitt arbete att erbjuda inser det mycket bättre än regeringen själv gör.

Sverige förlorar mycket på att utlandssvenskarna har flyttat eftersom de ger sin produktiva tid och liv utomlands, de kan svenska språket men de kan ha en sak om är svårt att erbjuda. De har sett något annat och inser att det är poänglöst att arbeta ihjäl sig med ett skyhögt skattetryck för att sedan ha en marginellt bättre levnadsstandard än de som inget hellre vill än att leva på andra.

Jan Kallberg är utlandssvensk, Ph.D. Cand. i Public Affairs och M.A. Political Science, University of Texas at Dallas, JK/LL.M., Stockholms Universitet. Tidigare svensk reservofficer. Har skrivit flera böcker och bloggar på kallberg.blogs.com.
Jan Kallberg

——-
En av morgontidningarna frågade folk och 75% uppgav att de kommer lämna landet då de går i pension.
Övriga får väl vara kvar hemma och bli rånade samt våldtagna i 90-årsåldern… Det räcker med att flytta till Danmark så är det mer ordning. Irland är trevligt, Malta! Norra Cypern, Thailand, name it.