Tidigare publicerat av Lena Holfve
Uppdatering:
Tjuven, som har erkänt, har tydligen lyckats samla ihop pengarna
Nu har polisen i Lapta ringt, meddelat att de har pengarna, och polismannen som tog emot anmälan kom under fredagseftermiddagen med dem kontant, och hem till offret som fick frågan om allt är bra, mår bra?
Polismannen hade sagt att det inte behövdes en officiell “complain”, nu när tjuven har gjort rätt för sig, och han hade berättat att de talat länge med tjuven uppe på stationen vid tre tillfällen, och att han fått veta att om han begår ett endaste litet brott till kommer han att arresteras och dömas till, med våra mått mätt, ett långt fängelsestraff. Offret hade fått frågan om hon var nöjd med detta, och det var hon och polismannen åkte iväg. Inga kvitton och inga blanketter… Mitt intryck av dem är att de är resultatinriktade till tusen.
Imponerande!
Så här långt är jag ytterst imponerad av den nordcypriotiska poliskåren, och då har jag ändå själv haft med dem att göra en gång för att jag glömt sätta på halvljuset.
Jag kommer nog sent glömma polisstationen med en katt, en voljär med undulater och ett polisförhör bredvid ett bananträd ute i trädgården… eller en snyftande tjuv som ber offret om ursäkt under konfrontationen.
Tidigare publicerat:
En av svenskarna hade fått sitt VISA-kort plundrat av en utländsk kille, som jobbat i trädgården, och som kommit över plånboken och skrivit av numren och som hunnit handla för 3000:- online. Jag följde med till stationen som moraliskt stöd. 
Vi fick följa med ut på baksidan av polishuset i Lapta, där det var en stor voljär med undulater, och utebord och stolar i solen, och polismannen lyssnade noga på kvinnans historia. Jag kliade mest poliskatten bakom öronen för den var kelsjuk.
När det var klart bad polisen om trädgårdskillens namn och telefonnummer, och gick iväg.
Tjänstemannen återkom efter tio minuter och sa att han hade kallat trädgårdskillen till stationen, och att han skulle komma.
Vi lämnade stationen, och efter någon timme ringdes den bestulna in igen, och det var dags för konfrontation och brottslingen snyftade och lovade att betala och polisen frågade; “När?” Mannen sa att han behövde ett par dagar på sig.
– Måndag, sa polisen, och vi kunde gå igen. Tjänstemannen tog i handen och sa att han kommer hem till kvinnan med pengarna på måndag eller ringer.
Polismannen fick även min e-postadress för han funderade på att semestra i Sverige i sommar. Han skulle mejla mig om han behövde flyginformation och hotelltips.
Fortsättning följer… på måndag.
Uppdatering:
Det är tydligen så att först får en tjuv försöka göra rätt för sig samt att brottsoffer och gärningsman konfronteras, och den som stulit får förklara hur ledsen han är. Lite senare i processen får brottsoffret bestämma om det ska bli en officiell “complaine” av det hela, och då blir vederbörande arresterad och staten tar över. Under en polisutredning kan man inte lämna ön, och det går inte att flyga ut.





Pingback: Vi har tappat vad som är normalt
Pingback: På krogen med krogägaren
Pingback: Klartecken för beväpnad utländsk polis i Sverige
Pingback: Polisen på norra Cypern
Pingback: Brottsoffer lyser med sin frånvaro
Pingback: Grattis, Sverige!
Pingback: Gränslös då, gränslös nu
Pingback: Jag gillar det sytemet skarpt!
Pingback: Utvisningar
Pingback: Rånmördad företagare
Pingback: Nu har jag nyckel till nya huset!
Pingback: Vi borde bryta vår självgoda isolering
Pingback: Möte med en sextonåring
Pingback: En läsarfråga om brott
Pingback: Vi är inte världsmästare
Pingback: Breaking news!
Pingback: Den största skillnaden