Tidigare publicerad i juni 2010
Jag bjöd en av mina spökskrivare på middag, en mycket skärpt flicka i 30-årsåldern som är journalist i botten. Hennes 29-årige man har fått ett jobb utomlands och de lämnar därför landet på torsdag.
Det som slog mig mest under vårt mycket intressanta samtal var att mannen mest ser fram emot att få slippa att dölja att han är duktig och chef. Jag kan förstå det eftersom kombinationen man + duktig + chef = as.
Det hon själv längtar efter är friheten att få ha sina prylar i fred
Hon hade just stängt av två gamla väninnor ifrån allt vidare umgänge därför att de anser att de kan ta vinflaskor av henne ”för du har ju ändå så många”. Själva kan de inte jobba alls eftersom de har ont i ryggen, utom på måndagar, onsdagar och fredagar då de rider samt på helger då de dansar. De hade plågat henne genom att bli sura för att hon inte betalar …
Ekonomiskt inbördeskrig
Jag har nog inte helt fel då jag tror att det blir den här nya Generation Ordning som slutligen kommer att göra upp med parasiterna. Det är inget som 40- och 50-talisterna kommer att ta i ens med tång, för då måste vi först medge att vi har blivit blåsta. Vem vill medge att man är så dum att man har blivit blåst?
När ”trygghetssystemen” infördes fanns det ingen som ens kunde tänka sig att någon kommande generation skulle vägra att arbeta, springa hem till kompisar och nalla ”livets goda” och mitt i stjälandet anse att det är solidaritet.
Två världsbilder på en och samma dag
Jag hade också ett intressant samtal med en högutbildad kvinna ifrån Afrika, och det hon uppskattar mest med Sverige är att vi inte har svältande människor liggandes på gatorna.
Krig kommer det att bli mellan dem som vill arbeta och dem som inte vill bland 80- och 90-talisterna, och vi får hoppas att det slutar i balans. Inte heller jag vill ha folk som ligger i rännstenen och svälter.
Det kommer att krävas många debatter för att hitta den balansen. Vi kan börja med att erkänna att problemet finns.
Pingback: Bye, bye