I Sverige har det bildats en förening för mor- och farföräldrar som inte får träffa sina barnbarn. De är ”straffade” inte sällan för att de har fel åsikter. Jag vet en gammelmormor, en 90-åring, som isolerades av ett gäng 20-åringar för att hon använde fel ord på färgade människor. Skälet till att hon använde ordet beror på att hon har gjort det i hela sitt liv. Hon vet inget annat utan har en gammal vana utan att mena något illa. Det här separationsstraffandet är väl i många fall bara ett upprepande. Man straffar vidare för att man fått lära sig den ”metoden” av en av sina föräldrar. Man är själv ett offer, och fick inte träffa sin pappa eller mamma. Vi är upprepningarnas mästare, vi människor.

Ordet RESPEKT betyder idag att man ska vara rädd för någon och förr betydde samma ord att man kände vördnad för någon. Den betydelseförändringen bara hos ett enda ord säger en del om vad vi har gått igenom sedan 50-talet.

När barn börjar närma sig 11-12-årsåldern älskar de att spela ut vuxna mot vuxna
Ett skäl är att barn har det ganska tråkigt idag. De leker sällan utan glor mest på film och använder sin dator. Det händer inte speciellt mycket, men om man spelar ut vuxna blir det i varje fall livat i holken. Är man då själv en barnslig person kan man inte hantera det utan åker med, och man ser ofta i Sverige att vuxna blir osams med ICA-handlaren, grannen m.fl. för att någon vuxen – minsann – har sagt något till ett barn. Det behöver inte ens vara sant, spelar liksom inte någon roll. Föräldern har nu upphört att vara förälder och är sitt barns kompis. Fem år senare har ungarna växt om sina päron.

När barn får barn
Det som händer i de ungas liv då föräldrar ”straffar” den äldre generationen är att de klipper av barnens livstråd och skapar början till den isolerade mamma som 10 år senare sitter inlåst i en tvåa med en baby som skriker dygnet runt. Mormor har hon inte sett på 15 år för mormor hade fel åsikter, och farmor har hon inte sett på 15 år för hon sa också något som inte passade, och slutligen har man bestämt att barn inte har ett liv utan de är ens egendom. Barn ska inte vara med om något alls, och de ska curlas, och jag räknar iskallt med att 50% av dem kommer att dö före 15 års ålder eftersom de inte kan hantera smärta, förluster, sorg eller konflikter. De fixar inte ens då första pojkvännen gör slut.

Eftersom den äldre generationen inte längre har barn att försörja brukar många lägga ner pengar på resor, och det innebär att barnen inte kommer med på sådana eftersom mor- och farföräldrar istället är engagerade i en förening … Nu har detta gått så långt i Sverige att man har talat om att man ska lagstifta att mor- och farföräldrar ska ha juridisk rätt till umgänge med barnbarn, vilket i klartext betyder att man då skulle gå till domstol som fattar beslut att barnen ska lämnas ut då och då … Helt absurt. Problemet är alltså så stort och vanligt i Sverige att lagtstiftningspennorna har börjat vässas. Vi äldre får väl fundera på riskerna att engagera sig alls i barnbarn idag, och det troliga är att många har dragit öronen åt sig. Riskerna är för stora, man hör talas om detta … Man drar till Spanien och spelar golf istället.
Egentligen talar vi om utpressning
Om inte du gör så eller så, eller tycker si eller så, får du inte träffa ditt barnbarn … Utpressning är ett brottmål, det räknas alltså som kriminalitet, så det är väl vad det är då? Kriminella i farten? Efter 15 år i svensk domstol tar jag mig friheten att säga, att av kriminella kan man vänta sig precis vad som helst. Det är inte så att man bara begår brott på måndagar … eller bara gör en sak som är brottslig, utan man håller på med sin egenmäktighet och vill ha makt över andra.

Ingen kriminell får makt över mig
Det är ett beslut jag fattade under tidigt 80-tal, och eftersom brottsligheten är hög i Sverige innebär det beslutet att man själv inte dras in i allehanda elände. Varje barnpsykolog vet att den här typen av beteenden skadar barn svårt. Därför ska vi ge dem som håller på med den här typen av brottslighet ett korrekt namn: utpressare.